Mary-Jane?

Haft dokumentär- och filmdag idag... Tema? Marijuana.
Såg dokumentärfilmen Super High Me, som jag fnissade gott åt. Det är ju en spoof på Supersize Me, liksom... men roligare... jag hade nog också föredragit 30 dagar av marijuana framför 30 dagar med endast McDonald's... Man hade ju avlidit redan på första kvällen.

Och utöver det; Cheech & Chong, såklart. Och så tänkte jag mig att jag skulle se Dazed & Confused senare, men det pallar jag nog inte. Förlåt världen, men jag pallar verkligen inte Matthew McConaughey ALLS... totally overrated and awfully annoying. Det spelar ingen roll att filmen är bra... han förstör upplevelsen för mig.


Ps. AAARGH.

Rambo-mania!

Ja, här sitter då jag i min sparkdräkt för vuxna och klappar händerna åt Sylvester Stallones klassiska karaktär Rambo. Det känns på alla sätt bra och fullt värdigt.

To survive war, you gotta become war

Firat jul och sånt också förresten... det var faktiskt rätt trivsamt, I kid you not.
Fick fina julklappar och skinkan var godare än nånsin. Men jag hade nog lika gärna kunnat vara
utan snö och minusgrader. Jul kan man väl få fira utomlands på en vit sandstrand nånstans?

Uff.

Det här med att ha en "livlig fantasi", det är ju både en gåva och en förbannelse. Jag kan inte sova inatt. Anledning? Jo... jag har legat och varit så aaaaaarg för att min granne spelade bompabompa-musik vid 23-tiden så att jag hörde det över min musik här. Så snart jag stängt ner datorn så började tankarna snurra.

Om jag var en semi-gud, då skulle jag göra mig osynlig och gå genom väggarna upp i hennes lägenhet och börja välta omkull saker, stänga på och av tv, släcka och tända lampor, och putta på henne. Skrämma henne riktigt överjävligt. Och detta varje jävla natt, som jag inte har Ville.

Sen börjar det gå lite överstyr med riktiga psycho-varnings-tankar.

Jag är odödlig, osårbar och har två goons som sköter allt mitt dirty work, och vi tre sitter i hennes lägenhet när hon kommer hem en dag, och så sliter dom tag i henne och binder fast henne vid en stol mitt emot mig, munkavlad givetvis. Jag förklarar för henne att jag är trött på henne nu, och ska visa henne vem det är som bestämmer. Så får mina goons order om att tortera henne, lääänge och långsamt tills hon svimmar av, varpå hon ställs inne i duschen med kallvattnet sprutandes över henne medans jag går loss på inredningen och pissar i hennes säng.

Ja, men ni hör ju själva!? Vildfantasi.se.
Givetvis skulle Ida aldrig bruka våld, eller urinera i någons säng som inte var hennes egen. Bara för att få det på det klara. Eller ja... Sofia, systra mi; När jag var liten och vi bodde i Smedjebacken.. minns inte hur gammal jag var, men du var i Falun på gymnasiet iallafall, och då sov jag i din säng och kissade på mig. Inte mycket. Men så det blev vått, och jag skämdes och sa inget utan la Alfons lilla gula filt ovanpå för att torka upp det. Feel free to hate me. Men jag var liten liksom.. *s*

...och vem är du? Vem fan är du att kommentera mitt liv?
Vem är du som vågar yttra dig om de val jag gör? Vart var du och
stöttade när jag behövde? Vart var du då? Huvudet i sanden kanske?
Då var det JAG som tog hand om mig, och ingen annan. Och jag har alltid
varit den som vaktat min egen rygg, och ingen annan. Så vem är du som tror
dig veta bättre än jag själv hur mitt liv ska levas?
Fuck off! Fuck you all! This is my house, and I play by my rules... deal with it or
move the fuck along.

Kolonianfall.

Koloniman:
- Hey, how are you?
Ida:
- Fine... (något irriterat tonläge)
Koloniman:
- Hey, can I talk to you?
Ida:
- No, I'm on my way to kindergarden with my son.
Koloniman:
- Can we meet after and talk?
Ida:
- No.
Koloniman:
- Why? I wanna know you.
Ida:
Well... I have enough friends, and I have a boyfriend.
Koloniman:
- Noooo... you look single.
Ida:
- I'm not. (suckande, tjurig.)
Ville:
- Varför är han så svart för?
Koloniman:
- I see you always alone, why you looking so single all the time?
Ida:
- My boyfriend doesn't live here. (grinig)
Koloniman:
- Oooh, then it's a whole other story! You need boyfriend here!
Ida:
No thanks... (börjar gå bortåt)
Koloniman:
- I wanna talk to you...
Ida:
- No! (mycket bestämd och en bra bit bort)
Koloniman:
- PLEEEEEEEEASE!


Ehm... ja, hett villebråd någon!?

Så jävla pinsamt att vara jag ibland.
Kom på mig själv tidigare idag med att, på allvar, sitta och titta på Hannah Montana och liksom.. ja.. vara intresserad. Och då är det dessutom dubbat, vilket sänker nivån ytterligare. Hur gick det här till liksom!? Och ja... så hummade jag på Lady Gaga-låt nere i tvättstugan också. Skämmes Tysse! Det här är INTE metal!


Ps. När jag blir stor ska jag döpa om mig till Leijongripfh och mingla på Stureplan tre kvällar i veckan.

Här har vi dagens djur!
Det är en myrslok, och ett såntdär djur som antagligen luktar lite illa. Dom bor i skogen i Sydamerika, och har jättelånga tungor. Dom äter typ myror och termiter och sånt. En del av dem klättrar i träd, vilket låter jättemysigt.
Just den här sortens myrslok som får figurera i min blogg idag är en jättemyrslok (det finns flera sorter), och är typ skitsöt och lite småtjurig vad gäller kontakt med människor. Ungefär som jag! Dessutom så håller de sig för sig själva mestadels, men när det är dags för parning så träffar de en annan myrslok av lämpligt kön... som jag!

'it rubs the lotion on its skin
or else it gets the hose again'.

Filmdag in the house of Ida idag. Mycket trevligt, när vädret inte är annat än värdelöst.

HIPP HIPP HURRÄ!

GRÄDDIS PÅ DEN DÄNSKE FÖDELSEDÄG DEN MÄNDI! <3

Suck.

Ja, här sitter man då... redan vaken trots att man inte ens nästan behöver. Sovit asdåligt inatt pga att jag varit lite orolig för syster Sofia borta i Kanada som ligger på sjukan.
Utöver det så gjorde jag en sån jävla dundertabbe igår vid läggdags att jag fan får skylla mig själv. Satte på ett stycke asläskig skräckfilm som jag skulle titta på för att "slappna av och somna"... Som Ville skulle ha sagt; "Inbilla dig inget morsan!".
Jag vaknade strax efter sex nu imorse, och låg och lyssnade spänt på nåt som lät som fotsteg (tyckte jag) ute i vardagsrummet. Till sist så kartade jag till mig och klev upp för att konfrontera min objudna gäst, som visar sig vara min alldeles egna klocka. Tick, tack, tick, tack. Hur jävla paranoid får man bli egentligen!? Firade i alla fall min nyvunna spökfria lägenhet med att kissa och ta min medicin, och nu sitter jag alltså i sängen igen och skriver blogg. Fortfarande lite hög puls, för hjärtat bankade som en arg man som vill in i sitt hus medan frun sitter inne och skriker att han ska försvinna för att han är ett otroget svin, när jag öppnade dörren och klev ut.

För att citera mig själv;

Inte så mycket en hund som gubbar har som en hund som ser ut som en gubbe.

<3

Hah!

Jag hatar mitt nuvarande sömnmönster... funkar inte alls för mig. Vakna varje timma och
vara allmänt förvirrad och titta klockan, och sånt. Nej, jag behöver fanimig sova en hel nattjävel.

"Minst 42 personer har dött i El Salvador, till följd av orkanen Idas härjningar, uppger SVT text. Orkanen har orsakat svåra översvämningar och jordskred och antalet dödsoffer beräknas att stiga, när räddningstjänsten når de mest utsatta områdena."

Kommentar på detta: Ja, det är då en jävla bra orkan ändå... Orkanen Ida!

Suck.

Jag är liten nu. Jätteliten.

Där får man...

...för att man lägger sig tidigt! Vaknar och är jättepigg innan sju på morgonen. It is fucking okristligt!

Nåväl, vi börjar dagen med frukost och skräckfilm tills alla sinnen är helt vakna. Sen ska jag duscha och sånt viktigt. Och hämta Ville! :D

Born in lust

Turn to dust.
Born in sin, come on in.

Jag är filmfanatiker. Det tror jag ingen i min omgivning tvivlar det minsta på. Jag ser film så ofta jag kan, och så mycket jag kan. Helst otäckt och skrämmande. Övernaturligt eller rått realistiskt. Jag ser film för att fly verkligheten, som jag alls inte alltid trivs i. Jag ser film för att hålla mitt sinne öppet för intryck och fantasi. Jag ser film för att hämta inspiration. Det är konst. En bra film - det är konst för mig. Talande, mångfacetterad och underbar. Går en dag utan tillflykt in i denna värld, så känner jag mig tom. Jag vet inte varför. Kanske är det för att min egen verklighet inte är den jag en gång önskat den att vara. Skräckfilmerna avlöser varandra här hemma, och kanske är det så att dom avspeglar mitt inre kaos. En slags terapi för att sätta ord på det oförklarliga inuti. Terror, fasa och demoner som jagar och plågar. Visst är det så att jag ser film, för att se in i min själ. För att reda ut det trassel av ondska som så länge bildats inuti mig. Inte är det så, att jag är ond. Men jag har blivit matad med ondska sedan väldigt tidig ålder. Och alltid skjutit den ifrån mig i tanke, men omfamnat den i själ. Intellekt och känsla som krigar emot varandra i barnets kropp. Nu är jag vuxen, och jag försöker lista ut vem jag är. Jag kartlägger mig själv genom att åter och åter igen besöka de mörka salar som filmens värld kan bjuda in mig i. Det är sent nu, och låter säkert mest som dravel imorgon när jag läser det igen, det jag nu skrivit. Men jag tror jag talar mycket sanning just i detta nu. Att skräck är en del av mig, och att uppleva den igen i kontrollerad och trygg form... det hjälper mig. Att leva. Min ventil.

A love letter lying on the bedroom floor
It read,
Darling I love you
But I just can't keep on living on dreams no more
I've tried so very hard not to leave you alone
But I just can't keep on trying no more

Suckigt.

Eller hur? Ska det verkligen vara såhär för mig? Alltid?

Nää, jag är inte bitter.

....together as one against all others.

Seth "Spotify" Rogen?

Är det bara jag eller låter det som att alla Spotify-meddelanden kommer ifrån hans käft?
"Did you know that you could share your playlist bla bla bla"?
Jag tycker det låter som Seth Rogen. Så jag tänker nog faktiskt anta att det är han, och vägra lyssna på nån som säger annorlunda. För han har absolut inget vettigare för sig att göra än att spela in Spotify-reklam. Precis som Anders Ekborg! INTE BILEN UNDER MILEN!

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article5859375.ab
Orka att detta är det absolut roligaste jag sett i hela mitt liv.. fortfarande!

Hoppet.

Ja, hoppet levde rätt länge igår att Rise of the Gargoyles skulle göra hela min kväll... det gjorde den inte. Dom dödade the gargoyle, och jag satt här och suckade och funderade varför inte en enda film kan sluta olyckligt för alla numer... *suck*

Jag och Ville har lördagsmys idag. Tror jag. Vi är inomhus, efter moget övervägande, och ser på tv och busar och småstädar lite då och då. Det har utlovats lite lördagsgodis i eftermiddag, och jag som är så klok, såg till att köpa hem det redan igår så jag slipper ut till affären nu igen. Det allra värsta med den här innedagen är att jag bara har typ en halv flaska cola att leva på. Hur i hela helskotta ska det gå till!? Nåväl... vi överlever! Väl? Eller!?

Tvättdag.

Ja, visst är det så. Jag och Ville tvättar idag. En underbar upplevelse för alla inblandade. Nere i tvättstugan, för ett par minuter sen bara, så såg vi en asiatisk tjej ca 3 äpplen hög, en man från nåt land där man är hyfsat mörkhyad - basketlång, och med tuppkam i afrot! Jävligt festligt. Dessutom en helt vanlig svennebanan med joggingbyxor och grisrosa hudton. Our laundryroom is a melting pot! Ja, och så var jag och mitt fleece-barn där nere också ju. Vi har idag tvättstuga nummer 5, och planerar inte att använda strykbräda.

Igår såg jag 20 minuter början på en väldigt lovande b-film! Förmodligen alldeles sjukt dålig och sådär, MEN den heter Rise of the Gargoyles och har alltså som utlovat lite Gargoyle-action i sig. Jag vill ju ha en egen sån, och helst då en levande som kan sitta på min axel och så slänger jag till den lite rått kött mellan varven varpå den, pga mersmak, flyger iväg och river ett får eller så. Coolt! Alltså ja... åter till filmen; Jag ska se klart fanskapet ikväll och kommer sitta och klappa händer och vara helt begeistrad <--- eeeh... eller hur stavas det!?

Sett rätt mycket film det senaste förövrigt, ett axplock;

Zombieland - Camversion då den är jättejättefärsk och inte finns på dvd ännu. Kanonfilm! Satt klistrad och skrattade massvis och tyckte att det nog var en av de bästa zombiefilmer nånsin!

The Haunting of Seacliff Inn - Ja... alltså, ibland tankar man hem filmer på måfå för att det liksom låter lovande. Lite spöken och läskigheter och sånt liksom, jättetufft tycker jag. Men detta var nog bland det värsta jag sett på ett bra tag. Kan likna filmen vid en novell i en Allers-tidning typ. Det läskigaste som hände i filmen var när en farbror fick en elstöt, och DOG INTE ENS! Skämmes på er moviemakers!

In Dreams - Sett förut, tvungen att se igen... och igen... och igen... Fy fan vad jag älskar den filmen. Dels för att filmmusiken är så fruktansvärt jävla träffsäker, sen så är Annette Bening huvudrollsinnehavare och alldeles sjukt bäst. Hon är bäst. Bäst. Ja. BÄST! Filmen är baserad på en bok som jag också är förtjust i, men inte liknar filmen det minsta... typ. *s* Doll's Eyes av Bari Wood. Vi alla som tycker om övernaturligheter - läs boken! Se filmen!

Seventh Moon - Amy Smart i skräckfilm quelle surprise... tsssk. Det var en mycket dålig film som utspelar sig i Kina, och den här bruden och hennes man (som är kines då) är där på smekmånad och hamnar i en trasslig sits när deras chaufför rätt som det är kör vilse mitt ute i ingenstans och lämnar dem sittandes i bilen. Det blir otäckt rätt som det är, och vad exakt som hände kan jag inte berätta för jag tog hörlurarna ur öronen och tittade upp i taket under den scenen. Så river det nygifta paret iväg utan sin chaufför och stöter på en man som är blodig och långhårig och kines... och så blir de jagade av äckliga vitmålade kineser som ska föreställa demoner eller så. Och det hela slutar med att maken blir tagen av dem och förvandlas till en av dem, och så en jättefin soluppgång och så var filmen slut. Totalt meningslöst.

Här är jag.

Lite småvåt i håret, och rätt schleten'... Det är alldeles för tidigt på morgonen för mig, men jag ska inte sova mera nu. Jag ska till Jill sen, och har verkligen lovat migsjälv att göra detta också. För häromsistens så låg jag ju kvar hemma och tyckte världen var hemsk. Det skäms jag för. Det är liksom bara två steg bort dit i princip. Motiverar migsjälv idag på följande vis; Efter psykologbesök så går jag till Netto och köper mig en cola, som jag kan dricka till mina enchiladas jag ska laga ikväll. Tjipp tjipp!

Nytillskottet i familjen, Linus, ville vara med på ett litet foto så att omvärlden får se honom.
Så:

Linus.

Ja, vi har ett litet kärleksbarn jag och Mändi... Lilla Linus. Inte är han stor inte, men det är världens finaste lilla Linus och han ska sova hos mig inatt.

Tack Maria, för att du är så underbar emot mig. Du har det inte lätt nu, men ändå tänker du på mig och förgyller min vardag. Du är fantastisk på alla sätt, och jag älskar dig så mycket att jag nästan spricker.

Fail!

Här ligger jag och trycker under min röda filt. Egentligen borde jag ha gått till psykologen för 40 minuter sen, men jag pallade fan inte. Pallade inte ens att ringa och ljuga ihop nån ursäkt till min frånvaro. Istället så ligger jag, som sagt, under min röda filt. Jag kan önska att den var lite tjockare, och lite större, för jag fryser lite. Inte kroppsligt egentligen, utan mer själsligt. Allt känns liksom allmänt blaj idag, och ja... ääääh! Skitliv! Jag vill sova lite till. Skit i detta liksom. Take yourself in the röv fucking bög-onsdag!

Dagens aktiviteter roade såväl stor som liten... parkhäng med Sandra och Walter! Hon är väldigt gullig, Sandra. Tycker väldigt mycket om henne. Så hjälpsam och omtänksam.

Annars då? Jag vet inte riktigt.. Jag längtar till helgen, men ändå inte. För jag är sådär Ville-kär nu och vill vara med honom hela tiden. Kramas och prata, och laga mat till honom och säga att han är det finaste som finns på denna planet och i hela universum. Tro mig, det gör jag nog just nu så det både räcker och blir över... Men han förtjänar det.
Å andra sidan så kommer ju min man i helgen, trots allt. Det är underbart det med!

Vidrigt obehaglig dröm.

Ja, det var fan en befrielse att bli väckt av klockan imorse. Drömde så otäckt att jag grät i sömnen, och var alldeles stirrig en god stund efter att jag vaknat.
Ville kikade inte mer än lovligt snett på mig när JAG var den som kom först ur sängen. Det brukar alltid vara precis tvärtom. Speciellt på måndagar. Då är jag morgon-zombie och måste i det närmsta slitas upp ur sängen av min dagis-ivriga son. Han, å andra sidan, poppar upp för egen maskin och klär på sig rena fina kläder och trycker igång tvn för sin dagliga dos morgon-bompa. Nångång då och då så kommer han och ställer sig i dörren till sovrummet och säger "mamma, nu får du stiga upp"... vilket är väldigt bra, för annars hade jag fan inte kommit upp heller.
Nåväl, times they are a changing... Idag steg jag upp först! WOHO!

Ja, just det... Drömmen! Jag drömde om en gammal skolkamrat, och hans psykopatiska farsa... fast ja, den här farsan var helt uppdiktad och gestaltades av Gene Hackman. Skolkamraten, Anders, och jag skulle ta oss ifrån ett hus till tågstationen... men icke sa nicke, för Gene Hackman/Farsan höll oss inlåsta i huset och viftade med rakblad och diverse andra tillhyggen. Vi hade Edward Scissorhands med oss också, som nånslags livvakt. Men Gene Hackman/Farsan slicade upp honom med rakbladet så att han gick av på mitten. Vid nåt tillfälle så fick jag tag på nåt vasst, och högg efter Gene Hackman/Farsan... fick in ett par snitt i armen på honom, och därefter FLÖG(!) vi till tågstationen på Anders cykel. Det hela låter inte så farligt såhär i efterhand, men det var riktigt jävla otäckt.

Stackars, stackars Edward Scissorhands... han blev alldeles massakerad!

It's been a good day - so far.

Jag och Ville har varit på Leo's Lekland och stojat och stimmat lite idag, och är relativt nyss hemkomna. Ville har varit vaken sedan 5 imorse, och är därmed en slagen hjälte just nu. Han sitter i soffan och ser lite ut som att han sålt smöret och tappat pengarna.
Det slår en då och då, hur ofantligt jävla mycket man älskar sitt barn egentligen. Det vet liksom inga gränser... <3


(innan hjälten blev slagen)

Eklampsi

Nu förväntar sig alla som läser att jag ska skriva om nån form utav sjukdom eller så... men det tänker jag inte göra. För jag lider bara av eftersviterna av en förkylning, och lite pms. Annars är jag faktsikt förvånansvärt frisk just nu... peppar peppar. Utöver det kan man ju inte skryta med något allt för spännande eller så... livet är skittrist just nu, och jag hoppas på en vändning innan jag hinner bli jättedeprimerad. Det är tråkigt att vara jättedeprimerad.

Världssämst!

Jag är så jävla dålig på att blogga. Skäms Ida, skäms! *smäll på fingrarna*

För-farväl.

Imorgon tar jag med son och väska och drar till Västergötland.
Inte helt nöjd med det beslutet längre. Jag vill sitta och trycka här hemma, och eventuellt locka till mig min man för att få mig en liten kärleksstund eller så.
Nåväl, vi åker. Ville får tårta, presenter och kusin-lek. Han kommer vara mycket nöjd med detta.

Tittade på hus igår, på skoj då. Hittade ett jättefint litet rött hus med vita knutar som låg alldeles perfekt intill en sjö och med skog runt om. Jag blev nästan lite kåt där jag satt, så gulligt såg det ut.
MEN... så såg jag bilderna inne ifrån huset. Fy fan vilken chock! Hur kan en mäklare lägga ut bilder på ett ställe med SPYGRÖN jävla heltäckningsmatta ÖVERALLT!? Till och med i köket!?
Det går ju inte ens att fantisera om en renovering med den bilden liggandes i ens undermedvetna. Jag höll på att kräkas rätt ut. Och vad är det för människor som faktiskt tycker det är en bra idé att ha heltäckningsmatta i denna färg? Nyfikna väntar på svar.

I made her cry...

...and I'm kinda happy about it.

Fy satiken för dig!

Jävla häxa är du... "Ansi".. Fy fan vad lack jag blir på dig!
Aldrig ett gott ord kommer ifrån din mun, men samtidigt står du där och låter låtsaspedagogisk och lägger huvudet lite på sned för att ingen ska tro att det faktiskt är kritik som kommer ut ur din vidriga jävla käft. Jag får sån lust att kasta en näve grus i fejjan på dig. Eventuellt hänga upp dig i ett träd, och kasta kaustiksoda på dig. BAJS-ANSI!

Avskum, spattig och krum, du är så jävla dum.

Lata dagar på stranden...

Eller ja... i sängen. Jag mår inget vidare. Mensvärk utav bara helskotta anamma, och på det så kan vi tillägga en handikappande trötthet, och yrsel. Kul liv!

Glatt är dock att min älskade MiaMariaMandyMontoya har fått internet igen, och kan spela betapet med mig i tid och otid. Vi älskar det. Vi älskar henne.

En mindre portion kallops?

Jag känner mig måttligt positivt inställd till sådana här dagar. Allt känns grått och trist och påminner väldigt mycket om torsdagarna när man gick i högstadiet.
Torsdagarna var alltid längst, och det var en sjuhelsikes lång mattelektion som man fick uthärda.
Torsdagarna var värst. Och det var alltid fisk i matsalen, och man hade eventuellt lite mensvärk också. Mensvärksdag, torsdag.
Men nu är det lördag, och alltså inte alls varken torsdag eller en högstadiedag. Att jag tycker saker och ting går långsamt beror som säkrast på att det är krabbigt väder, och att jag har sovit illa natten till idag.

Positiv touch; Kullamannen på Barnkanalen. Pepp på det!

*kvitter*

Idag kommer min K-man hit. Hjärthjärthjärt på det! :D

I övrigt
I övrigt så känner jag inte för att göra nånting idag.

Psychogroupiecocainecrazy

Den här dagen är så satans jävla ovärd så det vet inga gränser. Jag är sjukt deprimerad, och önskar att jag var nån annan.
Erase this bitch.

Något är fel.

Inuti mitt huvud så finns det en hjärna. Åtminstone tror jag att det gör det.
I den hjärnan bildas de sjukaste av drömmar ibland. Som nattens drömmar...

Dröm 1;
Jag är 13 igen och ska börja högstadiet. Jag blir strypt utanför en toalett redan första dagen, men överlever. Det blir världens utredning av allt, och tillslut så kommer det fram att det är jag själv som har strypt mig. Vaknar och är kissnödig.
Dröm 2;
Jag är 17, men bor i den här lägenheten. Har fest hemma, och ex antal gamla skolkamrater (inkl. Röd-Sandra) är där. Musiken är hög och jag är nervös. Vi sitter ute på balkongen och en parakit, som jag kallar den i drömmen trots att det är en uggla till utseendet, kommer flygande. Den har rymt nånstans ifrån det vet jag alldeles säkert, och hittar en namnbricka och börjar leta telefonnummer på eniro.se. Tillslut finner jag ett nummer och ringer en man boendes i Skövde. Han bryr sig inte om sin fågel, och tycker att den kan få vara där den vill vara. Jag blir lite upprörd och ett gräl bryter ut över telefon. Han kallar mig det ena och det andra och säger att han fanimig ska plocka mig. Jag lägger på, festen fortsätter, K-man ringer och berättar att han hör allt som pågår och tycker att jag kan dra åt helvete. Så kommer fågel-mannen. Det är en man jag vet att jag sett förut, men kan inte riktigt placera honom. Han och en kamrat kommer in i lägenheten, och rätt som det är så har någon suttit ihjäl parakiten/ugglan och det tar hus i helvete. MEN! Maria kommer till räddning. Hon och fågel-mannen spelar ett parti Sänka skepp, som nån form utav duell, och hon vinner. Fågel-mannen med vän försvinner ifrån lägenheten. Bara stunden senare så ringer han upp mig och vill att vi ska bli tillsammans, för förutom att jag är slängd i käften och har dödat hans fågel, så tycker han att jag är alldeles underbar. Jag tackar ja till att träffa honom.
Vaknar upp kissnödig.
Dröm 3;
Det är ett sjuhelsikes liv utanför lägenheten och jag och två väninnor bestämmer oss för att hämnas på min hyresvärd genom att bryta oss in i hans hem (som är värsta flådiga herrgården) och dumpa parakit/uggla med tillhörande tarmar och blod i hans säng. Ja, nu dök fågeln upp igen. *s* Jaja, sen är vi helt plötsligt hemma igen och det är fortfarande liv utanför och jag bestämmer mig för att tala med byggjobbarna som står utanför. En av dem är AJ McLean, och jag lägger in råstöten på honom och han vill tillslut ge mig sitt telefonnummer. Men gång på gång lyckas jag fippla och skriva fel och jag hör inte vad han säger alls. När det tillslut lyckas så ja...
Vaknar jag upp kissnödig.

Det är NÅT som inte stämmer!

Snart nattadags.

Jag är sjukt trött. Ville lägga mig redan för en timma sen, men jag kämpar mig uppe så jag inte blir att vakna tusen gånger under nattens lopp.
Barnet har också varit trött idag, och somnade redan vid 18-tiden. Det var mycket välkommet vill jag lova, även om det kändes lite trist att sitta uppe själv och titta på Bolibompa.
Således släckte jag ner tv:n och valde att se på 28 days later istället... vilket inte heller var så roligt. Den filmen kan få mig att må så sjukt illa ibland. Speciellt början.

Jag längtar efter min man nu... hemskt mycket. Jag behöver närhet!

Smekmånaden är över.

Efter att Ville varit i Finland två veckor så var det så extremt jätteälskligt att ha honom här hemma flera dagar i streck... men nu är fanimig smekmånaden över.
Barnet hatar mig idag, jag är grymt trött på hans humör och vi båda sitter i varsit hörn av soffan och småblegar på varann då och då. Allt pga att jag ska laga spaghetti och köttfärssås till lunch, och barnet hellre vill ha korv och makaroner.
Nåväl, imorgon ska han till dagis, och då ska jag spela Sims skaffa ett barn och döda det i en eldsvåda. Therapy for the wicked!

Helt insnöad på Marilyn Manson sedan ett par dagar tillbaks också. Helst Mechanical Animals-plattan. Micket pra musik för Ida!
Skulle precis skriva att jag är helt huvudvärksfri för första gången på ett par dagar också, men jag får vänligt men bestämt ta tillbaks det uttalandet... Skallebanken gjorde sig återigen påmind. Sjukt jävla irriterande. Fattar inte vad felet är!?

Shoutout to Maria. I miss you like hell my sister.

Stor-Bernat är hemma!

Fi fanken vad underbart!
Mitt lilla barn är här igen. Men så värst liten är han ju förstås inte. Lagom!
Han frågar och frågar och frågar om saker... och det har ju förstås potential att bli lite påfrestande i längden men just nu är jag bara nöjd att han finns här och pratar med mig.

The hookah.

Nå, nu var man ensammen igen. Det känns rätt skönt just i skrivande stund. Lite senare känns det nog mindre skönt.
Jag och min man har haft en fin helg ihop, med vattenpipa, samtal och bus.

Allt gott överskuggas dock en smula av längtan till mitt barn. Så fort jag tänker på honom blir jag lite tårögd, och önskar att jag fick höra hans röst och få hålla honom i min famn och viska att han är mammas stora kille. Och att jag älskar honom så mycket. Han är världens bästa - alla kategorier.

Jag saknar Miä också... väldigt mycket. Jag tänker på hur hon har det, och hade velat sitta med henne ute på balkongen och snägge dänsk och röka Marlboro Lights. Och prata om ALLT. Och så ge henne en stor varm kram, och berätta för henne att jag älskar henne så mycket också. Att hon är fantastisk, och alldeles underbar. Att hennes ögon är något av det vackraste som finns, och att hon gör mig så glad för att hon vill vara min vän.

www.jaha.nu

Jag är typ... konstig idag. Smådampig och lite ledsen på en och samma gång, och lite i omgångar. Det är märkligt när det blir så. Nå... nyss slog jag i huvudet, och det var mindre skönt. Stackars Ida, kort och gott.

Imorgon åker nog min man hem... tror jag. Då ska jag ringa en same.

Wicked sömnissues.

Äter en hälsosam frukost bestående av ett glas vatten och en bit gurka. Jag är trött.

Tvättid.

Jag orkar mer än jag tror ibland. Jag orkar och orkar lite till. Trots att jag är så trött så ögonen blöder, så orkar jag ändå lite till. Jag är stolt över migsjälv idag.

Pojkar vill - KILLAR KAN! - Brandchef Greger, medelst halvnakna brandmän.

Stort missnöje över rådande situation.

Jag skulle inte låta det här äta på mig. Det är inte min strid. Jag står utanför som en liten bifigur. Men givetvis är det jag som nu ligger här och vrider och vänder på mig, och kan inte för allt i världen somna. Tankar om värdelöshet snurrar i mitt huvud, och jag frågar migsjälv gång på gång om det kanske är så att jag bara är värd skit ändå. Att jag är en värdelös, rutten och förstörd själ. Natten är oändligt lång, när man känner sig minst i världen. Lilla Ida, som lägger allt ok på sina axlar trots att ingen ber henne om det. När ska jag lägga bördan åt sidan? När ska någon hjälpa mig att kliva fram på mörka stigar? Vart är den trygga hamn jag behöver?
Här och nu finns ingen. Bara lilla Ida. Bara lilla jag. Och jag sveper in mig i mitt mörker, och jag kramar om migsjälv. Jag lovar mig att morgondagen blir bättre. Jag lovar mig att imorgon så hatar ni mig inte mer... imorgon, imorgon blir det bättre. Imorgon.

Men mörkret tycks bli allt mer påtagligt ju längre jag stirrar in i det. Det var väl menat att det skulle vara såhär för mig... tror du inte? Alltid någonting som ligger där i bakhuvudet och gnager. Jag kommer bli galen om detta fortsätter.

Till dig som läser och känner dig träffad; Imorgon... ge mig bara imorgon. Låt mig få ha det lugnt och skönt om så bara för i morgon. Inga hårda ord, inga svåra frågor. Ingen kritik och ingen klagan. Bara för imorgon. Jag behöver en paus.

Ett litet litet sms?

Snälla, snälla Steveriet! Jag både ringde och smsade flitigt under mina veckor med Ville. Jag har inte fått höra ett endaste litet knyst, och nu är det en vecka sedan jag lämnade Ville till dig.
Mamma-hjärtat värker VÄLDIGT. Mår han bra? Har han det roligt? LEVER HAN!?

Jävla skrutt känns det... att det ska vara av absolut lägsta prioritet att skicka ett litet livstecken till nån man vet lider av diverse psykiska åkommor, och får magsår av ovisshet.

Det är ju min blogg, eller hur!?

Inatt har det typ... inte varit roligt alls. Jag kunde inte somna, för allt jag var värd. Istället låg jag och visslade och sjöng helt tvångsmässigt på "Kasper och Jesper och Jonatan"... vad nu sången heter i orginal vet jag dessvärre inte.
Nå, det slutade med att jag knaprade i mig en Imovane, eller eventuellt två. Trivsamt läge. Ligger fortfarande och visslar rövar-visa. Helt tvångsmässigt ligger jag där och tutar, ända tills jag kommer på att det nog är bäst att jag tar en Imovane till. Somnade gott. Vaknade för lite trygt 20 minuter sedan och är vid förbenat trevligt måeende. Jag är nämligen mer ångestfri och depp-fri än jag varit sedan ja... jag vet inte... det var så extremt jättelänge sen jag mådde så flashigt som jag gör nu. Så snart medicinens efterverkningar ger sig av så misstänker jag dock att allt återgår till det normala.

Nu drar vi ut på rövarstråk 
Ja vi ska ut och röva
Med bara sånt vi kommer åt och sånt vi kan behöva 
Nu e de mörkt i stad och land 
nu sover folk så gott de kan 
nu drar vi iväg med vår säck och vårt spann.
Både Kasper å Jesper och Jonathan

Vi går till kamomilla stad till bageributiken
vi rövar bröd och lemonad så ingen blir besviken 
de händer nog att Jonathan vill ha en polkagris ibland
men annars så tar vi så lite vi kan både Kasper å Jesper
och Jonathan

Vi vet så väl vad vi ska tat å har så goda nerver 
å slaktarn tar vi lejon av då fläsk och köttkonserver 
och oxfilé e gott minsann
och prickig korv går också ann 
men annars så tar vi så lite vi kan både Kasper å
Jesper och Jonathan

Men vi behöver också guld de tar vi om vi kan de 
å sen när vi får säcken full så drar vi hem till landet 
då e vi hungriga minsann
och mat vi lagar åt varann 
men annars så gör vi så lite vi kan både Kasper å
Jesper och Jonathan

Göra toalett.

Medelst nyinkommen HM-katalog sätter jag mig ner på den vita porslinstronen, med sin vackra plastring som skyddar skinkorna ifrån förfrysning vid kontakt.
Jag lägger ena benet över det andra, och slår upp katalogen ungefär i mitten. Där finner jag underkläder för kvinnor, och jag studerar så noggrant jag kan minsta lilla detalj på plaggen som tryckts på pappret. Jag flinar lite för migsjälv och tänker på alla de fåraktiga personer som beställer trosor och behåar från katalog. Tänker på hur trosorna blir noppiga efter endast en tvättcykel, och hur behåarna tappar byglar och punkterar skinn. Hur bröst väller över i de för små kuporna. Nejdu, jag beställer aldrig underkläder. Sådant skall kännas på i butik, så är det bara.
Bläddrar vidare... Aaaah - målet nått. Skor och accescoarer. Finnes det bättre bajslektyr här i världen än örhängen och svarta läderkängor till fördelaktiga priser!?

Nå, nu tänker jag minsann inte beställa några skor eller örhängen till fördelaktiga priser per katalog. Man MÅSTE känna och prova IRL... annars blir det aldrig bra!

Soundtrack of our lives.. fast inte så.

http://www.youtube.com/watch?v=xiRpslU1jBg
Det var visst Sandor som skickade den här länken till mig för ex antal veckor sedan. Jag har inte lyssnat på låten sedan dess, men nu går den baskemig på repeat. Så extremt mysig!

Jag är ensam nu igen. K är hemma hos sig, och jag saknar honom faktiskt redan trots att vi umgåtts var dag sen i måndags. Men jag åker till honom igen till veckan här.
Inte hört ett ord ifrån Finland ännu, och det känns inte så kul om jag ska vara ärlig. Längtar efter min son, och önskar han var här hos mig. Mitt fina lilla barn, som jag älskar honom!

Borde raka mina ben, så de blir sådär härligt Gilette-lena... eller så struntar jag blankt i det och odlar ut vinterpälsen i förskott. Nog för att det är bra mycket trevligare att trava omkring utan vass stubb.. nå, det får vara för nu. Imorgon kan jag raka benen!
.....eller så låter jag bli, och odlar ut vinterpälsen iallafall!

Pungbulle.

Ja, jössenam.

And it burns, burns, burns...

...the mensvärk from hell... the mensvärk from hell!
Jag har lite lätt ont i min mage. Eller ja... extremt jätteont. Kräks iallafall inte, och det får väl ses som nåt positivt. Nu räknar jag kallt med att ha min man här inom 1-1½ timma. Vi får se hurdant det blir med det, men hoppet är det sista som sviker en. SJ have fucked up more than once liksom..

Ja, och just det!
Note to self; Duschen är inte ett bra ställe att förvara toapapper på.

Nyvakenhet

Inkörd i gamla härliga hjulspår efter två veckors tidigt vaknande. Jag är alldeles sjukt missnöjd över att redan vara vaken. Men även om jag legat och sovit, så hade jag trots det blivit väckt av telefonen som ringde och pockade på min uppmärksamhet. Nu låg jag ju inte till sängs när den gjorde detta, utan satt och kissade alldeles galet mycket.

I eftermiddag dyker han upp, den där mannen jag längtat efter så jag nästan gått åt. Pepp på det!

T-O-M-T-E-N!

Den dänske Diä.

Jaha, så var man hemma då. Utan barn. Barn inte hemma. Barn borta. Ida ensam.

Jag saknar dig redan den Mändi. Och stort tägg till den dänske män som lånade ut sin fru till mig en hel vecka. Jag behövde det. Och det har varit underbart.

Till Emil.

Jag har läst nu.. ursäkten godtagen. Egentligen var det inte vad som sades till mig som sved mest, utan de tårar jag hörde Maria fälla över telefon. Du förstår; hon är något av det dyraste jag har här i livet. Hon har funnits där så länge, och jag känner för henne som om skulle vara min egen lillasyster. Blöder hon så blöder jag.
Men märk väl; jag VILL att ni ska ha det bra, tillsammans. För Theodoras skull, först och främst. Jag menar aldrig att gå emellan två makar, det är inte min plats. Så som jag sa till din fru;
- Du är en vuxen människa, och dina beslut ska du fatta själv.
Jag finns med på vägen, och stöttar så gott jag kan. Er båda, om så behövs.

/Alfred

Planera, diskutera..

Det är typ asmycket att göra idag, men jag ämnar inte resa mig ur soffan förräns vid lunchdags. Varför? Jag VILL INTE!
Ska väl ner och köpa tågbiljetter i eftermiddag. Sen hem och packa lite osv. Diska. Vill helst av allt bara komma iväg redan idag, så jag slipper sitta och vänta. Lagom tradigt.

Funderar på att bara bajja i allt vad nyttigt ätande heter och ta med Ville till McDonalds idag. Problemet är att jag inte äter på McDonalds.. iallafall inte i Växjö. Det är äckligt med McDonaldsmat i Växjö. Men vad annars äta? Ville skulle knappast sätta i sig en pizza eller kebabtallrik liksom. Så fint förspänt har man det inte så att barnet gillar skräpmat.. om det inte tillkommer en leksak förstås. Eller så drar vi till Leos lekland. Kanske. Inte. NEJ! Inget Leos lekland. Absolut inte! Promenad in till stan, köpa biljett, äta kebab med två kilo gullök. Kebab, kebab. Min mage skriker efter kebabkött! Och sås. Och eventuellt lite tomater och sånt. Tomaaaat... gurgel vad gott! Tomat på macka, med lite aromatkrydda på toppen. Nom nom nom!

Mändi:
Jag öppnade en två liters Coca Cola för två dagar sedan och har inte ens druckit upp hälften. Är jag sjuk?

....

...

...

...försök omfamna den känsla i ord, den känsla jag känner just nu.
Du kan försöka ett helt liv, men ändå aldrig finna ord som säger nog.

Jag är ingenting värd. Jag är ingenting.

Anfall.

Som om det inte var nog nu.. va? Skit i andra delar av Sverige som kastas på mig, helt oförtjänt, och nu; KOLONIMÄNNENS ÅTERKOMST!
En liten liten promenad från huset till tvättstugan och attack! En koloniman på cykel kommer farande som ett jehu och hojtar åt mig att stanna. I farten håller han dessutom nästan på att köra över Ville, och jag var bara tvungen... förlåt världen.. men jag var tvungen... I used the N-word.
Han försvann ganska raskt därefter, och vi gick ner och vek ihop mina nytvättade lakan.

Nu sitter vi inne och trycker. Ville äter godis och väntar på Emil, och jag lyssnar på Serj Tankian och tycker att den här helvetiska dagen kan få ett slut nångång. Eller ska jag behöva gå ut på balkongen och bli träffad av blixten innan alla är nöjda, va!?

Cunting bastards. Jag har fått stressutslag i ansiktet. Kan inte minnas när jag fick det sist. Värdelöst är det!

När måndagen kommer.

Jag längtar dit, det gör jag verkligen. Tills jag får träffa min Mändi. För det finns ingen som hon.

Maria; Jag älskar dig. Nu och föralltid.

Dom är blå och söta.

Mina nya kamrater. Som man sväljer hela, med så mycket vatten som möjligt är för att slippa eftersmak modell värre. (som jag är mesigt känslig för)
And we like em... They take pain away.

Nu ska jag suga lite på en giftpinne, och sedan trakassera nån minderårig eller så.

Krossat hjärta.

De flesta har nog varit där. Sett en älskad vän eller kärlek försvinna, vända ryggen till. Och allt man har kvar är känslan av att vara ensammast i världen. Och trasig. Det gör ont. Ont i hjärtat. Jag är inte lämnad... alla jag älskar står ju kvar. Men mitt hjärta känns krossat ändå. Just nu gör det detta... krossat och stampat på. Det smärtar i bröstet, som om mitt livs kärlek tagits ifrån mig. Jag vet inte... är det migsjälv jag sörjer? Sörjer jag den person jag aldrig fick chansen att bli? Det låter så äckligt bittert, så jag vill inte att det ska vara så.

Men mitt hjärta är krossat, och jag sörjer.

Darr.

I början känner man det som nån form av inre skakning. Man fryser liksom inuti. Sedan börjar tankarna rusa, och därefter kommer det... darret. Det var några dagar sedan nu. Har varit ångestfri i flera dagar, och det har varit så skönt. Men idag kom det igen. Skakande händer, fötter och ben som inte kan vara still. Det kryper och svider i kroppen, och samtidigt så vill man bara fly. Man vill slita sitt hår, klösa av sitt skinn och bara klättra ut. Vart man vill, det vet man aldrig.

Vad är problemet!?

Min son är nog tamigtusan Sveriges mest underliga unge. Gav honom ett förslag idag. Att vi kanske skulle ta en taxi ut till Leos lekland, stället dit ALLA ungar i Växjö bara trånar efter. Men nähädu.. inte min son inte. Han är mer intresserad av att köpa ett cykellås. Nåväl. Vi slår fast vid det faktum att ungen är underlig. Men söt.
Jag får utöva lite auktoritärt beteende här och propsa på att vi först tar Leos lekland, och sen får vi se vart det bär hän. (att jag vill dit så gärna har absolut inget med deras goda mat att göra.. I promise!)

Mycket nöjd, men ändå inte.

Idag är det bara 17,8 grader ute jämfört med de senaste dagarnas 30 grader. Dessutom är det molnigt, och risk för regn föreligger. Det mår jag BRA av. Skönt väder!
Men det är mindre roligt när man tänker på att man har den där lille kotten här hemma som behöver roas och underhållas. Då vill man ha det där fina vädret, så att man kan ligga på stranden.
Där blir det en herrans massa spring och lek för barnet.. och JÄVLAR vad jag sitter och ordbajsar helt onödigt ointressant skit helt plötsligt! Såhär hade jag inte tänkt mig att mitt blogginlägg skulle bli idag.

Nåväl... jag ska duscha och bli ren och fin. Sen ska jag och Ville trotsa de mörka molnen och smyga ut och se ifall det finns nån tvättid sen.

Fin lägenhet ni har, är det lätt å få tvättid?

Sol, vind och vatten.

Fast inte så jävla äppelkäckt som i låten. Jag har bränt mig... mycket. Det gör ont.

Jissunam!

Mellan 10:30 - 16:10 har jag och Ville varit nere vid sjön och härjat.
Han har väl stått för det mesta av härjandet förstås. Hans bästa kompis Walter var på plats också. Så var vi en sväng på simhallen och käkade mat också. Asgott! Det är tur man inte har ärende till simhallen så ofta, annars hade man väl blivit stammis där. Aldrig ätit så goda pommes ute nån gång innan. Mumma!

Precis som igår så är jag alldeles mör i kroppen nu. Känns som om jag inte sovit på typ 300 år. Det tar som fan på mig när det är såhär varmt ute. Och det är tryckigt i luften tamigfanken hela tiden. Nu åskade det vid lunchtid, och en stund efter, men det borde ha blivit mycket mer. Så att det rensade ur lite skit. It's no fun right now!

I behov.

Jag klarar inte av värmen. Är i behov av akut klimatförändring. Annars kommer jag snart att smälta samman till nån Jabba The Hutt-liknande massa.


I behov av min ångestmedicin också. Och sömn. Och Serj Tankian-musik i massor.

Eeeeepic.

Epic epic battle.. Freddy vs. Jason... Man håller på Freddy, för han är skojig.

Hur får man fram...

...fredagen den 13:e-skräckljudet i textform egentligen?
Tschtschtsch.. ha ha ha? <--- hahaha? Det ska ju låta läskigt! Eller se läskigt ut... eller whatever. Nå, djupare funderingar än så har jag inte mäktat med idag. Jag lider av nån sjuklig form av trötthet these days. Är hiskeligt svårväckt om morgonen. Imorse fick Ville i princip bända upp mig ur sängen när det var dags för dagis. Och då var mina ögon så grusiga att jag gick ut med tröjan bakofram och märkte inte det förräns jag såg mig i dagis-dörren. Schyrre!
Är inne på fjärde eller femte dagen av intensivt filmtittande, och har precis avverkat 8:e och sista Hellraiser-filmen. Sjukligt dålig. De två sista filmerna har Pinhead varit goodguy och liksom räddat dagen med välförtjänta avrättningar på slutet. Det är inte rätt!
Nåväl... Vi kan iallafall dra slutsatsen att det var 6 sevärda filmer av 8 möjliga. Inte illa pinkat.
Fredagen den 13:e-maraton börjar vi här nu. Såg förvisso ettan i söndags... Den är värdelöst dålig.

Tillägnat Kanadick-systern;
Minns du att du lät mig se på Fredagen den 13:e del 3 när jag var liten? Det minns jag. Ett regelrätt barndomstrauma där du!

Vad säga? Vad göra?

Alkohol och människor. Ja jösses ja. Kan inte annat än att förundras över vad fan den gör med folk egentligen. En vanligtvis snäll och gullig människa flippar ut fullständigt och kallar sin älskade för det ena och det andra. Ich bin gravt upprörd över hela situationen.

Glad att min gubbe inte dricker.

Brutala uppvaknanden vol. 1.

Jag kommer inom kort att ha bytt ut min ringsignal på mobiltelefonen till en mer lugn och harmonisk visa än;
MOTHER TONGUE SPEAKS TO ME IN THE STRONGEST WAY I'VE EVER SEEN. I KNOW THAT SHE SEES IN ME, HER PROUDEST CHILD, HER PUREST BREED.
Utvrålat av en riktigt arg Moonspell-sångare.

DING DONG THE WITCH IS DEAD!

Ja... Michael Jackson har alltså avlidit. Det är så hemskt lökigt att jag bloggar om det, men jag tyckte det kändes lite som en icke-nyhet. Vad fan liksom, han har gått och sett ut som ett lik i åratal, så det var väl på tiden att han blev ett på riktigt. Frid vare med dig, din tokige amerikan.

Övriga stora nyheter;

• Tibbe (Villes dagis"fröken") fyller år.
• Ville har de mintgröna fulshortsen på sig.
• Jag är hungrig på lax.
• Jag kan inte äta lax.
  

Det är tur att jag har dig.

Räddare i nöden, det är vad du är. Min älskade. Kommer på så kort varsel, bara för att ta hand om mig. Kan inte nog beskriva hur mycket jag uppskattade det. Och uppskattar det ännu. Du är det bästa jag vet... den vackraste jag vet. Vill aldrig vara utan dig.

Anxiety.

Gnagande, svidande, plågande ångest. Hjärtat som rusar i bröstet. Tankar som ej går att sorteras ifrån varandra. Allt bara smälter samman i ett enda högljutt surrande. Klarar inte företa mig med något alls. Bara sitta, eller ligga. Stirra tomt framför mig. Satte nyss på lite musik... det är nog dagens största bedrift. Saknar trygg famn att gömma mig i. Vart är du? Vart är du när jag behöver dig?

Soundtrack.

Ligger här på mage i soffan och lyssnar på Leonard Cohen. Jävligt värt. Det är inte alltid jag är på humör för hans musik, men just nu känns det som det enda rätta att lyssna till. Kommer att tänka på pappa när jag hör vissa av låtarna. Hur vi två brukade ligga och mysa i soffan och lyssna på musik ihop. Trygghet. Sådana minnen kommer aldrig att försvinna. Jag hoppas inte det iallafall.

Mucho love till far, till mor och till Leonard Cohen.
Nu ska jag sova!

Nödslakt.

Snart nödvändigt. Mig ont ha. Inte skönt alls. Det var längesen jag hade såhär pass ont i magen som jag har idag. Känner mig alldeles vimmelkantig och illamående av smärtan. Funderar på om det snart är dags att ta kontakt med kvinnokliniken och se om jag kan få nån hjälp med detta. It's ohållbart!

Kreativiteten flödar idag för övrigt... Skriver och skriver och skriver. Det är jävligt gött.

Ser man på.

Även på söndagarna förmår sig fröken Tysse att skriva ett par rader i sin mycket roande, intressanta och underbara blogg. Kan idag delge eder med att jag har ont i magen, liksom huvud och att min penis-person skall fara hemåt med tåg inom de närmsta timmarna. Idel negativiteter. Men jag misströstar icke, ty ikväll ärom det spökafton på Tv4+ vilket jag med all säkerhet kommer att följa med högsta intresse.

Utöver söndagens små bekymmer tillstår även stor bekymmer, men på annat håll i vårt avlånga land. En god väninna behöver hjälp och stöd, och jag önskar inget hellre än att kunna ta emot henne i mitt hem för att låta hennes själ få lite ro ett par dagar... samt eventuellt nosa en smula på innan nämnda väninnas barn. Med noggrann planering, och en hel del diskutering så kommer en lösning säkert att frammanas inom kort.

Diggi diggi diggi.

4.50 fick jag igår. Stora pengar!

Jag har varit ute med min penis-person och promenerat nyss. Handlat lite oliver och känt på vatten-skum och sånt. Trevlig dag idag. Om man bortser ifrån att jag har typ cp-ont i lungorna. Funderar lite på att avlägsna mig ifrån omvärlden ett tag och spela Sims. Det kanske inte är så socialt och trevligt, men det struntar jag i. Spelet kostade 400 spänn och skall nyttjas! Dessutom är jag gammal och senil och kanske inte minns att jag har sällskap.

Shoutout to Sandor, saknar dig!

Vart fan är mitt band?

Hurra hurra hurra, för idag är det Idas födelsedag. Fy fan fy fan fy fan! :D


Uppdatering;
Om nån timma kommer min man hit. ÄNTLIGEN! Har inte träffat honom sedan medeltiden, ungefär. Utöver det så är allt rätt b.

Mändi: Jag saknar dig och älskar dig och tycker att du ska bo i min ficka.

Jag måste säga ifrån!

Det är en jävla skitdag idag. Fy fan för den här dagen! Ett par timmars inre frid mellan 14-19:30 då barnet fortfarande var vaket och gulligt och ville gå på snigeljakt. Men så snart han somnat så; BAJS! Det suger så jävla hårt att vara jag idag. Jag fyller ju år imorgon. Det är såklart det som spökar. Jag vill inte bli äldre nu. Det får vara bra såhär. Tiden tickar och tackar alldeles för fort... snälla världen, sluta snurra nu. Jag behöver inte det här... jag behöver inte vakna upp imorgon och känna hur ännu ett år läggs bakom mig i mitt redan allt för tunga bagage. En stor tung säck jag släpar med mig vart jag än går.

Och bespara mig alla kommentarer i stil med "men du är ju inte gammal"... Jag KÄNNER mig gammal, jättegammal. Försök inte släta över min ångest.

Irritation!

Jaha! Så var det med den extra-pengen! Jävla skitannonsörer vill bara att man skriver på engelska. I ren protest tänker jag gå ut och klottra på stan och skriva hur dåligt AdFlens är! Bajja er i näven och skaffa ett liv, jävla lökare!

Jag hostar. Och hostar. Och sen hostar jag lite till. Det börjar bli rätt tröttsamt nu, det ska jag villigt erkänna. Var en sväng på Ica efter att jag lämnat barnet på dagis. Väl hemma igen fick jag en sån hostattack att det kändes som att jag höll på att vränga migsjälv ut och in. Mindre trivsamt. Utöver det så har jag tid hos Fru Gråtand idag... även känd som Jill, också känd som min psykolog. Det kommer bli ett mycket intressant möte. Jag är på dåligt humör som det är, och att träffa henne kommer nog bli som grädden på det berömda moset. KARATE!!

Baby my baby!

Jag är alldeles.. jag vet inte.. förvirrad? Det gör så ont i min mun att jag har seriösa funderingar på att sälja den vidare till högstbjudande. Om någon är intresserad så anmäl er på jagharelakavisdomstander.nu!

Vidare har jag hämtat mitt barn idag. En mycket trevlig upplevelse för alla inblandade. Villes fröken Lotta tyckte att jag hostade som en lungcancer-patient. Man vet aldrig!

It's just oh so perfect!

Idag fick jag tillbaks min dator... Det känns som ett mindre mirakel!
En vecka har den varit borta. Det är liksom ingen tid alls... även fast det känts
lite ensamt här hemma utan den.

Nu du Mändi blir det betapet och sådant fint i massor!

Adjö min älskade.

Nu lämnar jag in dig på lagning, och du kommer inte åter på ack så länge.

For all of those who doesn't understand; Datorn skickas iväg idag, och jag kommer inte ha tillgång till internet på ett par veckor.

Leos lekland.

Mor, jag, Stevart och Ville har varit ute på Leos lekland tamigfasen hela eftermiddagen idag.
Det var trivsamt och skojigt för alla inblandade. Fröken Tysse (jag) bjöd på fika till hela sällskapet... till den nätta summan av 130 spänn. Det är dyrt med kaffe och kaka på Leos Lekland. Jojo!
Utöver fikat så lyckades jag och mor lösa lite korsord, och jag stod en god stund och funderade på om jag skulle ta mig upp i luftrutchkanan... men den kändes lite för mäktig för mig.
Istället utövade jag sittande i diverse olika ställningar, medans Stevart roade Ville.. (och sig själv!)

Jaha... då var den här helgen snart slut ju! Jag tycker det har gått omänskligt fort faktiskt. Det är väl för att moderskeppet varit närvarande och lagat god moderskepps-mat och sånt.
Men jag har något i bakhuvudet hela tiden som pockar på min uppmärksamhet... Det känns i hela kroppen att jag längtar efter min man. Har inte setts på hur länge som helst nu.. :/
Han är så fin... mitt hjärta..

Val.

Späckhuggare är valar... det kollade jag upp på Wikipedia nyss.

Vad fan är det för jävla dag egentligen!?

Jag har tappat tidsbegreppet fullständigt tror jag. Hade nån sagt till mig att klockan är 23.30 och det är Januari månad så hade jag bara nickat och tyckt att det förmodligen var sant. Jag är för trött för att tänka... det blir väl så då.

Mamma är här för övrigt. Hon står och lagar min soffa för tillfället.. eller sitter, snarare. Jahapp.. det var väl typ det jag hade att bjuda på i informationsväg. Det händer liksom inte så mycket. Hjärnan har tagit semester. Ida längtar efter K-man.

Åska

Det dundrar och brakar ute... det är typ det absolut mysigaste som finns!

Imorgon kommer mamma hit och hjälper sin halvt avlidna dotter att återfå lite ordning på hemmet och sig själv. För att inte gå varandra på nerverna har hon tagit sin bil med sig, och vi ska åka ut på picknick och sådant trevligt tillsammans med Ville i helgen för att liksom.. ja.. inte klättra på varandra här hemma.
Det är lite lökigt att behöva be mamma om hjälp när man är vuxen, men morgonens försök till promenad fick mig att inse att jag nog inte är riktigt kapabel till att göra så mycket ännu.

Jajamän!

Baby, do you understand me now
Sometimes I feel a little mad
But don't you know that no one alive
Can always be an angel
When things go wrong I seem to be bad
But I'm just a soul whose intentions are good
Oh Lord, please don't let me be misunderstood
Baby, sometimes I'm so carefree
With a joy that's hard to hide
And sometimes it seems that all I have do is worry
Then you're bound to see my other side
But I'm just a soul whose intentions are good
Oh Lord, please don't let me be misunderstood
If I seem edgy I want you to know
That I never mean to take it out on you
Life has it's problems and I get my share
And that's one thing I never meant to do
Because I love you
Oh, Oh baby don't you know I'm human
Have thoughts like any other one
Sometimes I find myself long regretting
Some foolish thing some little simple thing I've done
But I'm just a soul whose intentions are good
Oh Lord, please don't let me be misunderstood
Yes, I'm just a soul whose intentions are good
Oh Lord, please don't let me be misunderstood
Yes, I'm just a soul whose intentions are good
Oh Lord, please don't let me be misunderstood




Det känns så jävla hett när man hittar en låttext som bara SKRIKER allt man själv vill skrika ut... typ...

Yucky stuff.

Kräkts nonstop sen i...ja... när? Onsdags eftermiddag? Nåt sånt måste det vara.
Börjar kännas lite bättre i magen nu iallafall, men jag är så trött och svag i kroppen att jag får krypa
mellan rummen. Dessutom kan vi erkänna att byta kattsand är typ 50/50 av gräva kissklumpar och huvudet långt ner i toaletten. En betjänt hade suttit fint!

Liten update för alla som funderat vart fan jag hållit hus blev detta. Känner ni för att skicka mig lite sympatipengar eller sådär, varsågod. Kontakta mig så pratar vi detaljer.

Solkatt

Dom gillar värme, sphynxarna. Lillstrumpa ligger utfläkt på köksbordet där solen lyser in just nu. Det ser väldigt mysigt ut faktiskt. Jag tycker inte om värme riktigt lika mycket, så jag sitter här i ett skuggigt hörn av vardagsrummet.

Utvecklingssamtal på dagis idag. Ville sköter sig bra, för det mesta. Men han har hetsigt temprament, och slåss ibland. Utöver det så är han duktig på bokstäver, både att skriva dem och läsa dem. Och han är poppis bland de andra ungarna. He's the man!

Det luktar illa!

Fy fan i hela helvete vad det stinker i köket idag... hittade ett gömt mjölkpaket som stått i kylskåpet och surnat i minst ett halvår typ. (en liten lätt överdrift kanske) Och när jag ska packa ner skiten i soporna så gör jag en Ida-fumling och tappar det i golvet. Kork flyger av. Sunkig illaluktande gul-klumpig sörja flyter ut över köksgolvet. Givetvis uppstädat, men det luktar surt och snuskigt fortfarande. USCH!

Attack på oväntat ställe.

Helt oskyldigt vandrar den tjugotreåriga mamman ut med sin son för att mata ankor och få lite frisk luft. Genom gångtunneln och ner till sjön. Som vanligt promenerar där en hel del människor, men det finns gott om plats i gräset att sitta för sigsjälv och filosofera.
Så plötsligt, som en blixt från klar himmel, anfaller en koloni-man! Deras revir sträcker sig normalt sätt icke så långt ner som till sjön. Men just denna dag sökte sig en ensam hane dit ner för att söka lyckan. Den tjugotreåriga mamman blev tillfrågad om hennes civilstatus, och fick dessutom höra att hon hade en vacker klänning. Den tjugotreåriga mamman berättade genast att hon var strängt upptagen, och inte alls speciellt intresserad av någon uppvaktning. Kanske var det osäkerheten han kände utanför sitt vanliga territorie som gjorde att han faktiskt lystnade och avlägsnade sig så sakerligen. Den tjugotreåriga mamman, och hennes son, tog flykt hemåt.

Allt känns lite B.

Det är väl allmän söndagsångest som gäller idag tror jag. Känner mig lite småsur och ovillig att engagera mig i de enklaste av uppgifter. Sovit som en kråka inatt. Lillstrumpa valde att sova med sin näsa i min ena näsborre inatt. Exotiskt vill jag lova. Det luktade kattmat i hela huvudet.

Ville är förövrigt tillbaks till sitt vanliga pigga jag igen... vi mottager detta med blandade känslor. Det är jävligt mysigt när han är slö och bara vill ligga still och kramas. Å andra sidan är det allmänt trivsamt att slippa torka spyor över halva lägenheten i tid och otid. Det är rätt ovärt med magsjuka barn. Det enda som är mer ovärt är att ha magsjuka själv.
So far no puking for Ida. Vi hoppas att det håller i sig. Peppar peppar - så att säga.

Ljud.

Jag mår inget vidare idag. Alltså är vi sådär sjukt ljudkänsliga. Barnet pratar JÄTTEHÖGT, trampar jättehögt på golvet... etc etc. Det är lite störigt. Nån annan som vet hur man för oväsen är Lillstrumpa. Inatt var hon icke tillfreds med sovarrangemangen. Hade stängt dörren om mig och Ville, precis som natten innan. Men.. Inatt boxade hon på dörren och vrålade skithögt tills jag öppnade. Så hade jag katt under täcket resten av natten.

K-man.

Åh... jag vill ha älsklingskramar! NU!
Jävla skrutt-Skåne till att ligga långt bort... pfft.

Kattsnuttan är inte helt imponerad av Ville ännu... går och småkikar lite på honom och funderar väl vad det är för liten småväxt människa. Men hon är inte rädd iallafall. Alltid nåt.
Själv är jag tydligen husets bästa sovplats... allra helst när man kringlar ihop sig precis under halsen.

Gato negro!

Sitter i soffan, lite halvt trängd sådär. Har en Lillstrumpa liggandes framför mig som är i full gång med att putsa och feja på sina tassar. Ligga brevid funkade alltså inte... man ska ligga PÅ matte!
Hon kom hem hit igår, Four Paws Rosamunda aka Lillstrumpa aka Tossan.

Jaha, men så får man se till att skärpa sig lite med bloggandet ju. Varit lite mycket nu det senaste... verkliga världen har kallat. Men ja.. det håller på att lugna ner sig så smått igen nu iallafall. Nu tänker jag lägga mig framför tvn... eller ja, i soffan där jag har god uppsikt över tv-skärmen. Kika lite Simpsons och sådär. Viktiga grejer!

I am the key!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5183848.ab

Har en viktig del i människosläktets historia minsann.

Kattamor!

Idag har jag nosat Sphynxar. Det var nog det mysigaste jag varit med om på väldigt länge. Om allt vill sig väl så flyttar det in en liten tjejja hos mig om nån vecka eller så. Vi får se.
Man har haft nån såndär fördom om Sphynx-katter att de känns skrovliga och sträva att klappa. Men ICKE. Det var som att klappa på en liten bebis. Mjukt och mysigt och alldeles... alldeles underbart!

Hade varit alldeles tokigt fint att få ha en liten tuffla att bry sig om.

Sha-na-na-na!

Det är sådär hemskt Guns 'n' Roses-aktigt i mitt sinne idag... Det händer INTE ofta!
Sha-na-na-na-knees knees! WELCOME TO THE JUNGLE!

Fanimig om det inte är en halv jävla dag kvar tills jag får åka bort och göra hemliga saker.
Det är lite lökigt faktiskt. Ska se till att vara ruskigt upptagen med en hel massa saker hela dagen så att tiden går fort! Jag har ingen aning om vad jag ska göra dock... Knyppla?

Söndag.

Har inte haft nån större lust till att sitta online och blogga i helgen. Har ju haft min man här.
Vi har matat ankor och haft det allmänt trevligt. Och tidigare idag så fick jag ett mail ifrån en person, som jag ska åka hem till imorgon. Det är lite hemligt än så länge, men jag lovar komma med skvaller tids nog.

Var in på Ica en sväng när jag vinkat av mannen vid tåget. Efter mig kommer fyra män, som ställer sig och äter godis ur lösgodislådorna, helt ogenerat. Inte bara en liten smakbit alltså, utan nävar! Sånt tycker jag är lite äckligt. Dels är det ju snatteri, alltså olagligt, sen så känns det ju inte så jävla lockande med lösgodis då. Ska man behöva tvätta sina geléhallon i framtiden!? Men jag var väldigt svensk idag och sa inget till dem, bara tittade lite snett.

Morgon då.

För visst är det väl det? Morgon?
Det känns lite osäkert om jag ska vara ärlig. Jag är relativt nyvaken, med
påsar under ögonen och stark lust att rulla tillbaks ner i sängen och äta glass.
Men jag har ingen glass hemma. Det är väl tur det antar jag.

Börjar känna mig lite små-less på det här med den kommande sommaren... jag ångrar mig,
jag vill inte ha sommar! Jag vill ha ruskig höst nu... Kan jag inte få det!?
Kan det inte regna och blåsa och kännas mörkt och lite läskigt ute? Så att man känner sig mer
berättigad att sitta inne. Jag trivs inne, för här får jag vara ifred.
Går jag ut dit nu... till verkligheten... Då kommer kolonin ifrån grannhuset att vara på mig,
helt hundra procent säkert. Otäcka människor!
De enda gångerna jag INTE ser dem ute på sina mycket slitna cyklar är ju när det är blåst och regn. De är ute hela tiden!
Ryktet går ju att de är studenter, men jag vet fan inte det jag... Det är en speciellt insatt terroristgrupp som finns där för att hålla mig inlåst och bekymrad. Makes more sense.

It just...

It cracks me up...

Det är inte så lätt alltid.

Jag är extra barnledig idag. Det är bra på sitt sätt. Är skittrött, och mår bra av lite egentid.
Men nu har jag ju tråkigt. Jag vill se på film, men då har vi följande problem att brottas med;

• Ingen bra film hemma.
• Det är för ljust i vardagsrummet, och då kan man inte se film.
• Jag har ingen tv i sovrummet.
• Den enda datorn jag kan se på film igenom har dåligt ljud.
• Mitt sovrum är för litet för att rymma tv + tv-möbel.

Som alla förstår så har jag det väldigt jobbigt! Vad ska jag göra istället liksom?
Diska!? Hah... Nehejdu tack.

Reklamavbrott.

Jag kan känna mig lite småbitter över att jag återigen har börjat se på tv. Hade en lång, lång period där jag aldrig såg på annat än Bolibompa tillsammans med barnet. Men nu är man alltså där igen. OCH, med detta tv-tittande så tillkommer det störningsmoment som helt och hållet får mig ur balans ibland.

For example; Pernilla Wahlgren!
Denna j***a människa dyker upp tamigfasiken överallt med sina nya hårfärger och rynkfria hy. Hade ju varit okej, om hon inte var så fruktansvärt äppelkäck! Jag blir illamående bara jag ser henne. "vilken fantastisk färg, vilken glans" Vilket mirakel Pernilla!

Exempel två;
"det är något så ovanligt som en juice som pressas på apelsiner från en enda skörd"... eller vad det är som han säger. Godmorgon färskpressad... eller nypressad... pressad..
Jävligt effektiv reklam det där, för jag går och mumlar den där meningen för mig själv både nu och då i vardagen. "det är något så ovanligt som ett toapapper som inte smular sönder och lämnar små pappersbollar i röven".

Skaffa blogg..

...är jag beige nu?
Gör som alla andra människor i världen och börjar blogga?
Nå, må så vara då.