Till Emil.

Jag har läst nu.. ursäkten godtagen. Egentligen var det inte vad som sades till mig som sved mest, utan de tårar jag hörde Maria fälla över telefon. Du förstår; hon är något av det dyraste jag har här i livet. Hon har funnits där så länge, och jag känner för henne som om skulle vara min egen lillasyster. Blöder hon så blöder jag.
Men märk väl; jag VILL att ni ska ha det bra, tillsammans. För Theodoras skull, först och främst. Jag menar aldrig att gå emellan två makar, det är inte min plats. Så som jag sa till din fru;
- Du är en vuxen människa, och dina beslut ska du fatta själv.
Jag finns med på vägen, och stöttar så gott jag kan. Er båda, om så behövs.

/Alfred