Jaha, så var man hemma då. Utan barn. Barn inte hemma. Barn borta. Ida ensam.
Jag saknar dig redan den Mändi. Och stort tägg till den dänske män som lånade ut sin fru till mig en hel vecka. Jag behövde det. Och det har varit underbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, underbart var ordet! <3
SvaraRadera