Nå, nu var man ensammen igen. Det känns rätt skönt just i skrivande stund. Lite senare känns det nog mindre skönt.
Jag och min man har haft en fin helg ihop, med vattenpipa, samtal och bus.
Allt gott överskuggas dock en smula av längtan till mitt barn. Så fort jag tänker på honom blir jag lite tårögd, och önskar att jag fick höra hans röst och få hålla honom i min famn och viska att han är mammas stora kille. Och att jag älskar honom så mycket. Han är världens bästa - alla kategorier.
Jag saknar Miä också... väldigt mycket. Jag tänker på hur hon har det, och hade velat sitta med henne ute på balkongen och snägge dänsk och röka Marlboro Lights. Och prata om ALLT. Och så ge henne en stor varm kram, och berätta för henne att jag älskar henne så mycket också. Att hon är fantastisk, och alldeles underbar. Att hennes ögon är något av det vackraste som finns, och att hon gör mig så glad för att hon vill vara min vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar