The hookah.

Nå, nu var man ensammen igen. Det känns rätt skönt just i skrivande stund. Lite senare känns det nog mindre skönt.
Jag och min man har haft en fin helg ihop, med vattenpipa, samtal och bus.

Allt gott överskuggas dock en smula av längtan till mitt barn. Så fort jag tänker på honom blir jag lite tårögd, och önskar att jag fick höra hans röst och få hålla honom i min famn och viska att han är mammas stora kille. Och att jag älskar honom så mycket. Han är världens bästa - alla kategorier.

Jag saknar Miä också... väldigt mycket. Jag tänker på hur hon har det, och hade velat sitta med henne ute på balkongen och snägge dänsk och röka Marlboro Lights. Och prata om ALLT. Och så ge henne en stor varm kram, och berätta för henne att jag älskar henne så mycket också. Att hon är fantastisk, och alldeles underbar. Att hennes ögon är något av det vackraste som finns, och att hon gör mig så glad för att hon vill vara min vän.

www.jaha.nu

Jag är typ... konstig idag. Smådampig och lite ledsen på en och samma gång, och lite i omgångar. Det är märkligt när det blir så. Nå... nyss slog jag i huvudet, och det var mindre skönt. Stackars Ida, kort och gott.

Imorgon åker nog min man hem... tror jag. Då ska jag ringa en same.

Wicked sömnissues.

Äter en hälsosam frukost bestående av ett glas vatten och en bit gurka. Jag är trött.

Tvättid.

Jag orkar mer än jag tror ibland. Jag orkar och orkar lite till. Trots att jag är så trött så ögonen blöder, så orkar jag ändå lite till. Jag är stolt över migsjälv idag.

Pojkar vill - KILLAR KAN! - Brandchef Greger, medelst halvnakna brandmän.

Stort missnöje över rådande situation.

Jag skulle inte låta det här äta på mig. Det är inte min strid. Jag står utanför som en liten bifigur. Men givetvis är det jag som nu ligger här och vrider och vänder på mig, och kan inte för allt i världen somna. Tankar om värdelöshet snurrar i mitt huvud, och jag frågar migsjälv gång på gång om det kanske är så att jag bara är värd skit ändå. Att jag är en värdelös, rutten och förstörd själ. Natten är oändligt lång, när man känner sig minst i världen. Lilla Ida, som lägger allt ok på sina axlar trots att ingen ber henne om det. När ska jag lägga bördan åt sidan? När ska någon hjälpa mig att kliva fram på mörka stigar? Vart är den trygga hamn jag behöver?
Här och nu finns ingen. Bara lilla Ida. Bara lilla jag. Och jag sveper in mig i mitt mörker, och jag kramar om migsjälv. Jag lovar mig att morgondagen blir bättre. Jag lovar mig att imorgon så hatar ni mig inte mer... imorgon, imorgon blir det bättre. Imorgon.

Men mörkret tycks bli allt mer påtagligt ju längre jag stirrar in i det. Det var väl menat att det skulle vara såhär för mig... tror du inte? Alltid någonting som ligger där i bakhuvudet och gnager. Jag kommer bli galen om detta fortsätter.

Till dig som läser och känner dig träffad; Imorgon... ge mig bara imorgon. Låt mig få ha det lugnt och skönt om så bara för i morgon. Inga hårda ord, inga svåra frågor. Ingen kritik och ingen klagan. Bara för imorgon. Jag behöver en paus.

Ett litet litet sms?

Snälla, snälla Steveriet! Jag både ringde och smsade flitigt under mina veckor med Ville. Jag har inte fått höra ett endaste litet knyst, och nu är det en vecka sedan jag lämnade Ville till dig.
Mamma-hjärtat värker VÄLDIGT. Mår han bra? Har han det roligt? LEVER HAN!?

Jävla skrutt känns det... att det ska vara av absolut lägsta prioritet att skicka ett litet livstecken till nån man vet lider av diverse psykiska åkommor, och får magsår av ovisshet.

Det är ju min blogg, eller hur!?

Inatt har det typ... inte varit roligt alls. Jag kunde inte somna, för allt jag var värd. Istället låg jag och visslade och sjöng helt tvångsmässigt på "Kasper och Jesper och Jonatan"... vad nu sången heter i orginal vet jag dessvärre inte.
Nå, det slutade med att jag knaprade i mig en Imovane, eller eventuellt två. Trivsamt läge. Ligger fortfarande och visslar rövar-visa. Helt tvångsmässigt ligger jag där och tutar, ända tills jag kommer på att det nog är bäst att jag tar en Imovane till. Somnade gott. Vaknade för lite trygt 20 minuter sedan och är vid förbenat trevligt måeende. Jag är nämligen mer ångestfri och depp-fri än jag varit sedan ja... jag vet inte... det var så extremt jättelänge sen jag mådde så flashigt som jag gör nu. Så snart medicinens efterverkningar ger sig av så misstänker jag dock att allt återgår till det normala.

Nu drar vi ut på rövarstråk 
Ja vi ska ut och röva
Med bara sånt vi kommer åt och sånt vi kan behöva 
Nu e de mörkt i stad och land 
nu sover folk så gott de kan 
nu drar vi iväg med vår säck och vårt spann.
Både Kasper å Jesper och Jonathan

Vi går till kamomilla stad till bageributiken
vi rövar bröd och lemonad så ingen blir besviken 
de händer nog att Jonathan vill ha en polkagris ibland
men annars så tar vi så lite vi kan både Kasper å Jesper
och Jonathan

Vi vet så väl vad vi ska tat å har så goda nerver 
å slaktarn tar vi lejon av då fläsk och köttkonserver 
och oxfilé e gott minsann
och prickig korv går också ann 
men annars så tar vi så lite vi kan både Kasper å
Jesper och Jonathan

Men vi behöver också guld de tar vi om vi kan de 
å sen när vi får säcken full så drar vi hem till landet 
då e vi hungriga minsann
och mat vi lagar åt varann 
men annars så gör vi så lite vi kan både Kasper å
Jesper och Jonathan

Göra toalett.

Medelst nyinkommen HM-katalog sätter jag mig ner på den vita porslinstronen, med sin vackra plastring som skyddar skinkorna ifrån förfrysning vid kontakt.
Jag lägger ena benet över det andra, och slår upp katalogen ungefär i mitten. Där finner jag underkläder för kvinnor, och jag studerar så noggrant jag kan minsta lilla detalj på plaggen som tryckts på pappret. Jag flinar lite för migsjälv och tänker på alla de fåraktiga personer som beställer trosor och behåar från katalog. Tänker på hur trosorna blir noppiga efter endast en tvättcykel, och hur behåarna tappar byglar och punkterar skinn. Hur bröst väller över i de för små kuporna. Nejdu, jag beställer aldrig underkläder. Sådant skall kännas på i butik, så är det bara.
Bläddrar vidare... Aaaah - målet nått. Skor och accescoarer. Finnes det bättre bajslektyr här i världen än örhängen och svarta läderkängor till fördelaktiga priser!?

Nå, nu tänker jag minsann inte beställa några skor eller örhängen till fördelaktiga priser per katalog. Man MÅSTE känna och prova IRL... annars blir det aldrig bra!

Soundtrack of our lives.. fast inte så.

http://www.youtube.com/watch?v=xiRpslU1jBg
Det var visst Sandor som skickade den här länken till mig för ex antal veckor sedan. Jag har inte lyssnat på låten sedan dess, men nu går den baskemig på repeat. Så extremt mysig!

Jag är ensam nu igen. K är hemma hos sig, och jag saknar honom faktiskt redan trots att vi umgåtts var dag sen i måndags. Men jag åker till honom igen till veckan här.
Inte hört ett ord ifrån Finland ännu, och det känns inte så kul om jag ska vara ärlig. Längtar efter min son, och önskar han var här hos mig. Mitt fina lilla barn, som jag älskar honom!

Borde raka mina ben, så de blir sådär härligt Gilette-lena... eller så struntar jag blankt i det och odlar ut vinterpälsen i förskott. Nog för att det är bra mycket trevligare att trava omkring utan vass stubb.. nå, det får vara för nu. Imorgon kan jag raka benen!
.....eller så låter jag bli, och odlar ut vinterpälsen iallafall!

Pungbulle.

Ja, jössenam.

And it burns, burns, burns...

...the mensvärk from hell... the mensvärk from hell!
Jag har lite lätt ont i min mage. Eller ja... extremt jätteont. Kräks iallafall inte, och det får väl ses som nåt positivt. Nu räknar jag kallt med att ha min man här inom 1-1½ timma. Vi får se hurdant det blir med det, men hoppet är det sista som sviker en. SJ have fucked up more than once liksom..

Ja, och just det!
Note to self; Duschen är inte ett bra ställe att förvara toapapper på.

Nyvakenhet

Inkörd i gamla härliga hjulspår efter två veckors tidigt vaknande. Jag är alldeles sjukt missnöjd över att redan vara vaken. Men även om jag legat och sovit, så hade jag trots det blivit väckt av telefonen som ringde och pockade på min uppmärksamhet. Nu låg jag ju inte till sängs när den gjorde detta, utan satt och kissade alldeles galet mycket.

I eftermiddag dyker han upp, den där mannen jag längtat efter så jag nästan gått åt. Pepp på det!

T-O-M-T-E-N!

Den dänske Diä.

Jaha, så var man hemma då. Utan barn. Barn inte hemma. Barn borta. Ida ensam.

Jag saknar dig redan den Mändi. Och stort tägg till den dänske män som lånade ut sin fru till mig en hel vecka. Jag behövde det. Och det har varit underbart.

Till Emil.

Jag har läst nu.. ursäkten godtagen. Egentligen var det inte vad som sades till mig som sved mest, utan de tårar jag hörde Maria fälla över telefon. Du förstår; hon är något av det dyraste jag har här i livet. Hon har funnits där så länge, och jag känner för henne som om skulle vara min egen lillasyster. Blöder hon så blöder jag.
Men märk väl; jag VILL att ni ska ha det bra, tillsammans. För Theodoras skull, först och främst. Jag menar aldrig att gå emellan två makar, det är inte min plats. Så som jag sa till din fru;
- Du är en vuxen människa, och dina beslut ska du fatta själv.
Jag finns med på vägen, och stöttar så gott jag kan. Er båda, om så behövs.

/Alfred

Planera, diskutera..

Det är typ asmycket att göra idag, men jag ämnar inte resa mig ur soffan förräns vid lunchdags. Varför? Jag VILL INTE!
Ska väl ner och köpa tågbiljetter i eftermiddag. Sen hem och packa lite osv. Diska. Vill helst av allt bara komma iväg redan idag, så jag slipper sitta och vänta. Lagom tradigt.

Funderar på att bara bajja i allt vad nyttigt ätande heter och ta med Ville till McDonalds idag. Problemet är att jag inte äter på McDonalds.. iallafall inte i Växjö. Det är äckligt med McDonaldsmat i Växjö. Men vad annars äta? Ville skulle knappast sätta i sig en pizza eller kebabtallrik liksom. Så fint förspänt har man det inte så att barnet gillar skräpmat.. om det inte tillkommer en leksak förstås. Eller så drar vi till Leos lekland. Kanske. Inte. NEJ! Inget Leos lekland. Absolut inte! Promenad in till stan, köpa biljett, äta kebab med två kilo gullök. Kebab, kebab. Min mage skriker efter kebabkött! Och sås. Och eventuellt lite tomater och sånt. Tomaaaat... gurgel vad gott! Tomat på macka, med lite aromatkrydda på toppen. Nom nom nom!

Mändi:
Jag öppnade en två liters Coca Cola för två dagar sedan och har inte ens druckit upp hälften. Är jag sjuk?

....

...

...

...försök omfamna den känsla i ord, den känsla jag känner just nu.
Du kan försöka ett helt liv, men ändå aldrig finna ord som säger nog.

Jag är ingenting värd. Jag är ingenting.

Anfall.

Som om det inte var nog nu.. va? Skit i andra delar av Sverige som kastas på mig, helt oförtjänt, och nu; KOLONIMÄNNENS ÅTERKOMST!
En liten liten promenad från huset till tvättstugan och attack! En koloniman på cykel kommer farande som ett jehu och hojtar åt mig att stanna. I farten håller han dessutom nästan på att köra över Ville, och jag var bara tvungen... förlåt världen.. men jag var tvungen... I used the N-word.
Han försvann ganska raskt därefter, och vi gick ner och vek ihop mina nytvättade lakan.

Nu sitter vi inne och trycker. Ville äter godis och väntar på Emil, och jag lyssnar på Serj Tankian och tycker att den här helvetiska dagen kan få ett slut nångång. Eller ska jag behöva gå ut på balkongen och bli träffad av blixten innan alla är nöjda, va!?

Cunting bastards. Jag har fått stressutslag i ansiktet. Kan inte minnas när jag fick det sist. Värdelöst är det!

När måndagen kommer.

Jag längtar dit, det gör jag verkligen. Tills jag får träffa min Mändi. För det finns ingen som hon.

Maria; Jag älskar dig. Nu och föralltid.

Dom är blå och söta.

Mina nya kamrater. Som man sväljer hela, med så mycket vatten som möjligt är för att slippa eftersmak modell värre. (som jag är mesigt känslig för)
And we like em... They take pain away.

Nu ska jag suga lite på en giftpinne, och sedan trakassera nån minderårig eller så.

Krossat hjärta.

De flesta har nog varit där. Sett en älskad vän eller kärlek försvinna, vända ryggen till. Och allt man har kvar är känslan av att vara ensammast i världen. Och trasig. Det gör ont. Ont i hjärtat. Jag är inte lämnad... alla jag älskar står ju kvar. Men mitt hjärta känns krossat ändå. Just nu gör det detta... krossat och stampat på. Det smärtar i bröstet, som om mitt livs kärlek tagits ifrån mig. Jag vet inte... är det migsjälv jag sörjer? Sörjer jag den person jag aldrig fick chansen att bli? Det låter så äckligt bittert, så jag vill inte att det ska vara så.

Men mitt hjärta är krossat, och jag sörjer.

Darr.

I början känner man det som nån form av inre skakning. Man fryser liksom inuti. Sedan börjar tankarna rusa, och därefter kommer det... darret. Det var några dagar sedan nu. Har varit ångestfri i flera dagar, och det har varit så skönt. Men idag kom det igen. Skakande händer, fötter och ben som inte kan vara still. Det kryper och svider i kroppen, och samtidigt så vill man bara fly. Man vill slita sitt hår, klösa av sitt skinn och bara klättra ut. Vart man vill, det vet man aldrig.

Vad är problemet!?

Min son är nog tamigtusan Sveriges mest underliga unge. Gav honom ett förslag idag. Att vi kanske skulle ta en taxi ut till Leos lekland, stället dit ALLA ungar i Växjö bara trånar efter. Men nähädu.. inte min son inte. Han är mer intresserad av att köpa ett cykellås. Nåväl. Vi slår fast vid det faktum att ungen är underlig. Men söt.
Jag får utöva lite auktoritärt beteende här och propsa på att vi först tar Leos lekland, och sen får vi se vart det bär hän. (att jag vill dit så gärna har absolut inget med deras goda mat att göra.. I promise!)

Mycket nöjd, men ändå inte.

Idag är det bara 17,8 grader ute jämfört med de senaste dagarnas 30 grader. Dessutom är det molnigt, och risk för regn föreligger. Det mår jag BRA av. Skönt väder!
Men det är mindre roligt när man tänker på att man har den där lille kotten här hemma som behöver roas och underhållas. Då vill man ha det där fina vädret, så att man kan ligga på stranden.
Där blir det en herrans massa spring och lek för barnet.. och JÄVLAR vad jag sitter och ordbajsar helt onödigt ointressant skit helt plötsligt! Såhär hade jag inte tänkt mig att mitt blogginlägg skulle bli idag.

Nåväl... jag ska duscha och bli ren och fin. Sen ska jag och Ville trotsa de mörka molnen och smyga ut och se ifall det finns nån tvättid sen.

Fin lägenhet ni har, är det lätt å få tvättid?

Sol, vind och vatten.

Fast inte så jävla äppelkäckt som i låten. Jag har bränt mig... mycket. Det gör ont.

Jissunam!

Mellan 10:30 - 16:10 har jag och Ville varit nere vid sjön och härjat.
Han har väl stått för det mesta av härjandet förstås. Hans bästa kompis Walter var på plats också. Så var vi en sväng på simhallen och käkade mat också. Asgott! Det är tur man inte har ärende till simhallen så ofta, annars hade man väl blivit stammis där. Aldrig ätit så goda pommes ute nån gång innan. Mumma!

Precis som igår så är jag alldeles mör i kroppen nu. Känns som om jag inte sovit på typ 300 år. Det tar som fan på mig när det är såhär varmt ute. Och det är tryckigt i luften tamigfanken hela tiden. Nu åskade det vid lunchtid, och en stund efter, men det borde ha blivit mycket mer. Så att det rensade ur lite skit. It's no fun right now!

I behov.

Jag klarar inte av värmen. Är i behov av akut klimatförändring. Annars kommer jag snart att smälta samman till nån Jabba The Hutt-liknande massa.


I behov av min ångestmedicin också. Och sömn. Och Serj Tankian-musik i massor.

Eeeeepic.

Epic epic battle.. Freddy vs. Jason... Man håller på Freddy, för han är skojig.

Hur får man fram...

...fredagen den 13:e-skräckljudet i textform egentligen?
Tschtschtsch.. ha ha ha? <--- hahaha? Det ska ju låta läskigt! Eller se läskigt ut... eller whatever. Nå, djupare funderingar än så har jag inte mäktat med idag. Jag lider av nån sjuklig form av trötthet these days. Är hiskeligt svårväckt om morgonen. Imorse fick Ville i princip bända upp mig ur sängen när det var dags för dagis. Och då var mina ögon så grusiga att jag gick ut med tröjan bakofram och märkte inte det förräns jag såg mig i dagis-dörren. Schyrre!
Är inne på fjärde eller femte dagen av intensivt filmtittande, och har precis avverkat 8:e och sista Hellraiser-filmen. Sjukligt dålig. De två sista filmerna har Pinhead varit goodguy och liksom räddat dagen med välförtjänta avrättningar på slutet. Det är inte rätt!
Nåväl... Vi kan iallafall dra slutsatsen att det var 6 sevärda filmer av 8 möjliga. Inte illa pinkat.
Fredagen den 13:e-maraton börjar vi här nu. Såg förvisso ettan i söndags... Den är värdelöst dålig.

Tillägnat Kanadick-systern;
Minns du att du lät mig se på Fredagen den 13:e del 3 när jag var liten? Det minns jag. Ett regelrätt barndomstrauma där du!