Short story.

Inspirerad av en reklam på facebook.

Sebastians balsam.

Jag minns ännu hur det kändes, första dagen jag kom hem med en flaska balsam ifrån affären.
Jag var trettiofyra år gammal, och hade precis flyttat ifrån mitt gamla pojkrum hos mamma till en liten etta i centrum, strax ovanför Ottos Spel och Tobak.
Länge spanade jag på flaskan i affären. Det kändes exotiskt och lite farligt... män ska ju inte vara intresserade av sånt här. Men när jag, med darrande hand, lade ner flaskan i korgen så kändes det så rätt. Promenaden hem gick på två röda. Jag ville in i duschen NU.
Mina planer sköts dock upp, då min mamma ringde och ville bjuda på ärtsoppa och fläsk.

Framåt halv nio den kvällen var jag återigen i min lägenhet. Jag höll flaskan med balsam hårt i handen, och stegade in på badrummet. Kläderna åkte av i en rasande takt, och in i duschen gick jag. Det tog en stund innan varmvattnet ville komma igång, och jag trampade otåligt av och an. Fortfarande med flaskan i min hand. Så äntligen kunde jag ställa mig under de varma strålarna, och väta mitt musgråa hår.
Det gick som en blixt igenom kroppen när jag öppnade locket på balsam-flaskan. Jag tror till och med att jag fick resning. Den vita krämen formade en liten pöl i min handflata, och så började jag massera in den i håret. Det pirrade i hela kroppen. Det kändes så rätt.
Vid sängdags senare, så låg jag och klappade mina mjuka lockar med ett leende på läpparna.

Men kärlekssagan fick ett abrupt slut. Jag vaknade upp följande morgon med ett hår så fett att jag aldrig sett maken till det innan. Jag kastade balsamflaskan per omgående, och kör idag på grön dubbel-dusch... BARA!